Så löd Caitlins sista kapitel rubrik så jag tänkte följa i samma spår. Boken är färdig utläst och jag känner mig proppad av ord och tankar som jag inte riktigt kan placera ännu. Men något jag utan tvekan kan säga är att jag faktiskt gillade boken, den var stundvis väldigt rolig och väldigt enkel att relatera till. Kanske inte till allt dock, har ännu inte tagit mig genom erfarenheter som graviditeter och giftermål (tack gode Gud!) men jag antar att de kommer de också.
Hon skrev på ett sådan sätt att jag till och med kände mig tvungen att läsa "författarens tack", vilket jag aldrig gjort förr.
Finns det nu någon konst att vara kvinna? Hennes svar blev nej, hon har ännu inte funnit konsten hur man är en kvinna. Jag tror personligen att man aldrig kommer finna den heller, det finns inget som en perfekt kvinna. Det finns inget exempel som visar hur man till punkt och prick är en kvinna, vad det nu egentligen är, något Caitlin också inser. Hon inser istället att hon vill vara en människa, en "strävsam, hederlig, anständigt behandlad människa. En i gänget. Fast med skiiitsnyggt hår." Hon är verkligen fantastisk.
Hennes två döttrar kommer växa upp till två klippor, två målmedvetna individer som vet vad de vill och vad de förtjänar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar