"Han vågade inte ta sig över Slussen och ner i innerstadens vimmel, måste ju hitta tillbaka till höskullen och köksan. Därför höll han sig mest intill Götgatan, särskilt kring Fyllbacken där verkstäderna låg tätt. Vandrade mellan tunnbindare och vagnmakarna, hovslagare och gelbgjutare. Men det fanns gott om pojkar och ont om arbete." (s.15)
Jag tyckte inte att det fanns några super duper konkreta exempel i boken som verkligen detaljerat beskrev Hennings omgivningar, utan man kände istället igen gatunamn han skrev, då Per Anders Fogelström väljer att förklara och beskriva saker och människor på ett helt annat sätt. Som t.ex:
"Kerstin var den mest levande, den föränderliga. Olle satt ljus och trygg. Maja tung och sugande sin karamell, Henning själv smal och blyg." (s.27)
Han väljer att beskriva saker på ytan och inte gå in på djupet, skriva så man fattar men inte så att man ser karaktärerna som annat än skal som fyller boken och får huvudpersonen att utvecklas och vandra framåt.
Slussen, Stockholm, beskrevs i alla fall som en fattig och smutsig plats. Folk slet för pengar och mat. Det låg skräp och hästskit på gatorna och det var ingen som brydde sig. Såklart är staden annorlunda idag, den är utvecklad och förfinad. Folk kan nu bo bekvämt och vandra runt i affärer eller till restauranger. Det dras inte längre vagnar utav hästar lastade med varor och människor samt det finns inte längre några gelbgjutare för sådana används inte idag. Så såklart det är annorlunda.
Kanalen används idag för kryssningsbåtar eller ett transportmedel för att ta sig från ena sidan av staden till den andra. Det är inte längre någon som badar för att göra sig ren eller utav ren njutning. Vägarna är idag asfaltsbelagda och det körs bilar på dem och inte täckta av smuts och jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar