Avslutande Frågor

Hur beskriver Conrad Afrika? Ge exempel från boken. 
   "Vi var på en förhistorisk jord, en jord som hade karaktären av en okänd planet. Vi kunde ha föreställt oss att vi var de första människorna i färd med att ta ett fördärvligt arv i besittning, som skulle kosta oss djup vånda och svåra mödor att förvalta." - sid. 73 

   Denna mening var den enda som fastnade när Marlow talade om den nya platsen de seglade in i under del 2 i boken. Till en början var jag otroligt förvirrad över vart de befann sig tills det gick upp för mig ju mer han pratade om sin omgivning. Han talade mycket om att de plötsligt blev de okända, de blev till vålnaderna som hemsökte någon annans plats istället för tvärtom. Något som skapade obehag och tvivel inom honom. Det var intressant att läsa hur hans inställning ändrades, jag fick först en känsla att han var någorlunda självsäker i sin resa och uppgift. Men när de seglade in i Afrika sköljde motsatsen över honom.


Hur beskriver Conrad kongoleserna? Ge exempel från boken. 
   "Hennes ansikte hade ett vilt och tragiskt uttryck av rasande sorg och stum smärta, blandat med rädsla inför någon föresats som ännu inte riktigt tagit form till ett beslut." - sid. 123

   Jag försökte hitta en bra mening som kunde beskriva kongoleserna och detta var den enda som mitt öga fastnade på. Inte dem som beskrev dem kroppsligt, allt från kläderna till deras kroppsbyggnad. Den här mening beskrev vad de - eller snarare hon - kände och jag kan tänka mig att hon inte var ensam om den känslan. Även fast många av dem också verkade avguda Kurtz för hans dåd och styrelse. Men kvinnan fångade Marlows öga och hans beskrivning för hennes blick fångade mitt. 


Vad skildrar Joseph Conrad kolonialismen? Ge exempel från boken. 
   Jag förstår mig verkligen inte på den här frågan och skulle gärna vilja ha den förklarad.


Är Conrad kritisk mot kolonialismen? Varför eller varför inte? 
   När Marlow först anländer till Mr. Kurtz läger och får höra från en av Kurtz många beundrare (en hängiven ryss) är han inte så imponerad som han först var. Inte när han fick höra vad Kurtz gjort mot befolkningen, fått dem att i stort sett krypa på knäna och kyssa hans skor.
   Han såg äcklat på de huvuden som var spetsade på pålarna innan han skrattade vid tanken på att de ansågs vara rebeller när han själv tyckte de såg främmande men ofarliga ut. För mig så känns det som att Marlow själv stod vänd emot tanken vid kolonialismen, vid tanken på att kuva en befolkning till sin egen vilja. Hans inställning var att de var lika mycket värda som han själv och hade blivit väldigt fäst vid sin roddman (roddmannen var mörk) som olyckligtvis hade dött under en attack.


Vilka drivkrafter låg bakom kolonialismen allmänt? 
    Folk är girig och tycker om makt. Man vill vara den första att ha något nytt som ger ut makt eller framgång. Eftersom om man är den första så är man högst i rang, man själv blir den folk kommer till för att få kunskap. I slutet av boken fick man läsa om en flick som älskat Kurtz något oändligt, något hon fortfarande gjorde och hon pratade om honom likt han var Gud själv.


På vilka sätt kan man se Kurtz som en symbol för kolonialismen? 
   Stammen avgudade Kurtz. Han besökte och plundrade byar för elefantben som han så desperat ville ha. Ryssen som beundrade honom så talade om honom med sådan vördnad över de dåd han gjort att jag inte kan tro annat än att han fört just den positiva synen vidare. Detta kan ha fått andra stora ledare att se en ljusare framtid med mer land under deras fötter.

   Samt hade Kurtz skrivit en och annan text in till tidningarna om sina resor och upplevelser, högt uppsatta människor kan jag tänka mig läste varje tidning som gavs ut för att hänga med i svängarna. Ord sprids fort från mun till mun.

   Kurtz handlingar har mycket med kolonialismen då land övertogs av större länder, länder med vita människor i styret. Länderna som attackerades var då ofta fyllda med mörka människor, människor som senare blev till slavar. Lite som Kurtz har gjort med befolkningen han tagit över.


Vad undrar du efter att ha läst boken?  
   Jag undrar väl lite över bokens mening. Han åkte över världen för att tala med den här Kurtz för att sedan träffa honom och känna ett häftigt förakt plötsligt. Kanske inte allt gick in när jag läste då den var otroligt jobbig att läsa... Meningarna gick genom ett öra och ut genom det andra ungefär.


"Vi trängde djupare och djupare in i mörkrets hjärta. Det var mycket mörkt." - sid. 73. 

   Detta svarar inte på någon fråga men jag ville bara lägga in meningen eftersom den innehåller bok titeln. Författaren talar här om när de seglar genom en trång sjö och kan endast höra ursprungsbefolknings ritualer på stränderna.