Stark Mening & Ljus Resp. Mörk.

Stark mening. 
"Och här var platsen dit arbetskraften en efter en drog sig undan för att dö." - sid. 36. 

   Det här är en mening som fångade mitt öga och fick mig att behöva läsa om. I berättelsen så håller man fortfarande på att läsa om sjömannens historia och just här har han anlänt till en plats där han ska övernatta. När han beger sig upp för backen så träffar han på ett gäng slavar, han ser deras döda blickar och blir genast förskräckt och en aningens obekväm. Så han vänder om och vilar sig under ett träd, ett träd dit många slavar vilar sig och detta är meningen han beskrev platsen som. 


Ljus Resp. Mörk. (om jag ska vara ärlig så förstod jag inte riktigt den här till 100%)
   "Jag minns en gång vi fick se ett krigsfartyg ligga för ankar utanför kusten. Där fanns inte skymten av bebyggelse, men hon gav eld rakt in i djungeln." - sid. 31

   Vid den här meningen så tänkte jag just 'mörkt och ljust'. Naturen runt omkring var obebodd eller blivit plundrad till marken. De seglade genom mörkret men krigsfartyget själv förde med sig sitt ljus och sitt eget liv. 

   "Det var samma olycksbådande stämma; men de här männen kunde inte med bästa vilja i världen kallas för fiender. Man benämnde dem brottslingar; brutalt väsensfrämmade lagar hade i likhet med exploderande granater kommit över havet och drabbat dem som ett ofattbart mysterium." - sid. 34

   Den här meningen tänkte jag mer att han ser vad alla andra ser som något mörkt och farligt men han själv ser något ljust och oskyldigt. 

   "Då fick jag syn på en liten skiss i olja målad på trä, föreställande en kvinna draperad i en mantel, med bindel för ögonen och en brinnande fackla i handen. Bakgrunden var mörk - nästan svart. Kvinnans hållning var högdraget värdig, och effekten av facklans sken över ansiktet kuslig. " - sid. 52.
   
   Här framstod bara en djupare betydelse mellan mörkt och ljust genom konst. Hur den mörka bakgrunden bakom kvinnan fick skenet från facklan henne att se kuslig ut. Ljus behöver inte alltid föra fram det vackra eller goda inom ting utan även det mer oroväckande och skrämmande. Så som i målningen. 

Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad - Första Intryck

Än så länge har jag hunnit läsa till sida 27 och förväntade mig inte att fatta tycke för den här boken än vilket jag heller inte har gjort. Jag har inte alls fått grepp om vem boken handlar om, vem det är man får höra historien ifrån, en person i boken, författaren? Det finns ingen huvudperson i mina ögon än.
   Boken har hittills endast bestått av en gubbe som pratar om sina tidigare upplevelser som sjöman, även fast de befinner sig på en båt just nu. En grupp män på... 5 har jag för mig. Jag hoppas verkligen att historien tar fart snart, att poängen med boken visar sig och att den inte fortsätter med det här odrägliga babblet från sjömannen.

  Språket tycker jag också är väldigt avhugget och meningarna är något konstigt uppbyggnad och jag finner mig själv att behöva läsa meningarna två gånger för att förstå vad det sägs.

Reflektion & Tema & Fabel

Reflektion - boken är nu utläst och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Laurent och Therese fortsätter att leva sitt liv som gifta, tillslut börjar faster känna av sin gamla ålder och domnar tillslut av helt och det enda som fortfarande fungerar är hennes ögon och sinne. Paret som sett fastern som den enda distraktionen från deras ånger och rädsla får genast panik. 

   I fasterns tystnad glömmer paret då henne från tid till tid och under en kväll råkar Laurent försäga sig själv, erkänner att de två mördat Camille. Men fastern som är fast i sitt förlamade läge kan inget göra. 

   Kort därefter överfalls Therese av en häftig ånger och vädjar till fastern att förlåta henne, dock inget hon kan svara på, men i sin galenskap får Therese för sig att fastern förlåter henne. Denna process fortsätter varje dag och Therese överöser fastern med kyssar och smekningar. 

   Detta gör Laurent rasande och tillslut skapas en vana att han varje kväll slår henne halvt medvetslös, något hon finner att hon behöver och han också. Båda för att få bort känslan av att kännas sig numb. Tillslut räcker inte ens misshandel för att avleda de båda från det hemska de gjort, Laurent började istället oroa sig över att hans fru ska gå till polisen för att anmäla honom. Dock finner han istället ut att Therese skaffat sig ett antal olika älskare, något han inte alls finner avstötande eller bedragande utan han känner istället lättnad. 

   Efter ett flertal gånger då de hotat varandra att anmäla de båda för att få slut på lidandet bestämmer de för sig själva att de måste ta död på den andra för att slippa leva med skulden. Leva med den konstanta påminnelsen om de hemska mordet de begått. Therese förbereder en köttkniv som hon tänker sticka i Laurent medan Laurent snor till sig gift från sin väns laboratorium. Dock kvällen de båda ska utföra det kommer de på varandra mitt i förberedelserna, brister ut i gråt av lättnad och istället delar de på gifter som på enbart några få sekunder har ihjäl dem. Lutandes på varandra sjunker de till golvet och blir liggandes, allt händer inför fasterns fortfarande vakna ögon. Hon har fått sin hämnd. 

Nu vad jag tyckte om boken i helhet vet jag inte riktigt, när jag ser på den överlag så måste jag säga att den var fruktansvärt frustrerande och en aning otäck. Allt från råheten i deras beslutsamhet att enkelt döda Camille för att kunna bli tillsammans, till att sedan i deras ånger och rädsla istället se varandra med olust och ovilja för att sedan tillslut ta livet av varandra tillsammans. Jag har otroligt blandade känslor för den här boken. Men en sak är jag säker på att jag är glad att jag lever på 2000-talet och inte 1800-talet då en enkel skilsmässa hade löst deras problem och inte tvingat dem till mord. 

Tema - Lycka är inte något du kan tvinga dig till utan något du förtjänar. Livet i sin enkelhet är inte vad som gör dig lycklig utan vad det består av. 

Fabel - Ett par vars kärlek till varandra är så stark att de drivs till att mörda kvinnans make i tron om att detta löser allt. Mordets konsekvenser driver paret till vanvett, galenskap och desperation. Sådan desperation att de tillslut inte ser någon annan väg än den de satte kvinnans före detta make på, dödens väg.