Reflektion & Tid & Miljö & Språk

Kort reflektion - Jag ligger nu på s. 132 och inte mycket har hänt sedan min senaste reflektion. Laurent och Therese är nu ett gift par, efter de fick sina vänner att föreslå idén. Eftersom de ansåg att om idén kommit från dem så hade det verkat konstigt medan om den kom från dem så var den brilliant.
   Deras (Therese och Luarents) idé angående giftermålet var att de tillsammans kunde skrämma bort mörkret och mardrömmarna som hemsökte dem. Dock hade de i stort sett motsatt effekt då de knappt vill röra varandra då det istället gör tusen ggr ondare. Laurent har vidare problem med bettet Camille gjorde på honom i halsen när han slängdes i sjön, jag fasar för att det har blivit infekterat och kommer skapa framtida problem.
   Jag förstår verkligen inte hur denna bok kommer att sluta, det är drygt 60 sidor kvar och det enda jag kan fråga mig själv är; kommer de bli fasttagna? Kommer de tillslut ta livet av sig för att få slut på lidandet? Kommer de leva livet ut som ett giftpar som inte rör varandra?
   Jag har ingen aning om vad dessa 60 sidor kan ge eller vad de kan handla om, det känns som att boken borde ha tagit slut för länge sedan.


Tid - Boken utspelar sig på mitten av 1800-talet, detta framträds mest beroende på att detta var under tiden Emile Zola levde. Dessutom märker man det på sättet han beskrev kläderna de bar samt hur Laurent och alla andra manliga karaktärerna såg på kvinnor. Det var märkbart att dagens utveckling när det kommer till män och kvinnors lika rätt i samhället inte hade tagit sin början än.
   Boken har under dessa 132 sidor lyckats sträcka sig mellan 1,5 och 2 år vilket är en förvånansvärt lång tid för en bok, normal brukar jag läsa böcker som utspelar sig över några få månader. Men författaren gör det bra och man inser inte att det går så lång tid för än han skriver hur många månader som har gått. Vilket jag tycker om då jag gillar att ha ett tidsgrepp på hur lång tid har passerat sedan karaktärerna träffades.

Miljö - Historien tar sin början i Vernon, Frankrike innan familjen flyttar till en annan bostad i Paris. Till en unknare butik som var sammankopplad med en lägenhet på övervåningen än den de tidigare bott i. Där utspelar sig i stort sett hela historien förutom några fåtal scener som utspelar sig på andra platser, t.ex. Laurents arbete (som han delar med Camille).
   Författaren har valt att skriva väldigt detaljerat, allt från dammet på porslinet till den jordgolvet i butiken. Vilket ger dig en klar bild av hur omgivningen ser ut för människorna man läser om, man kan bättre leva sig in i deras situationer och se händelseförloppen utspela sig framför en.

Språk - Som jag skrev ovan så är Emile Zola oerhört bra på att beskriva omgivningar och ge en bra inlevelse till historien. Dialog är det fattigt på och mer flytande text, mer tidsbedrivande text.
   Likt många böcker från förr har boken ett väldigt högtidligt språk och alla tilltalar varandra på det finaste sätten med gamla ord. Dock är den inte såpass gammal att det skrivs 'skall' istället för 'ska', vilket jag fann till min glädje då det är oerhört irriterande att läsa.

Reflektion & Persongalleri

Kort reflektion: Jag har läst vidare och ligger nu runt s. 94 i boken. Dem har fortskridit till efter Laurent begått mordet på Camille. De båda föll under en slags depression och fann inte varandra lika åtråvärda längre, Laurent valde att vänster prassla med en annan kvinna. Lite över ett år senare drivs de av skräck, mardrömmar och hallucinationer vilket får de båda att inse att de genast måste gifta sig.
   Vid det här laget vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om dessa två karaktärer. De tar fram båda hat och omtyckte inom mig. Efter att de båda begick mordet (även fast Therese inte var direkt ansvarig) så tog de ett steg ifrån varandra istället för ett steg närmre, vilket irriterade mig en massa. Som att mordet plötsligt var gjort för ingenting, men jag antar att känslorna de upplevde var en negativ effekt från dådet de begick.


Persongalleri - Huvudpersonen i boken heter Therese Raquin, samt Laurent skulle jag säga. Även fast Laurent inte var central i början av boken utan gjorde entre senare. Dock har han nu gjort sig själv till en av huvudpersonerna.

   Sedan har vi Camilles mamma (också Therese) faster som var den första personen man fick läsa om och man fick se världen i hennes ögon, samt Camille som är Therese kusin och senare make. Therese utgår som en vek och manipulativ karaktär då hon endast följer efter sin faster och make likt en skugga, men jag antar att det också var så med många kvinnor under den tiden. När hon sedan träffar Laurent och börjar sin affär med honom växer hon som människa och kvinna, hon inser det liv hon levt och att det inte alls passar henne.
   Laurent kommer in i boken som en arrogant och lat person, han var inte villig att kämpa svett och blod för att få ett bra liv. Han utnyttjar hellre andra människor och stjäl deras liv för att kunna ligga på soffan för resten av livet och bara njuta.
   Camille sedan han var liten har varit ständigt sjuk vilket har gjort honom liten och klen till figuren, samt en aningen egoistisk när det kommer till livstid då han inte längre bryr sig om hans familjs välmående utan mer om sitt eget. Vilket man kan förstå från ett perspektiv pga hans mindre behagliga uppväxt.

Berättarperspektiv

Émile Zola har valt att skriva i tredje perspektiv men ändå valt att ändra utgångspersonen. Hon byter person att "förfölja" och berätta om, dock är det såklart mest från Thérèse Raquins perspektiv och sedan Laurents.
   På det sättet får man en väldigt klar bild över vad som pågår och hur allt ser ut, samt hur de känner gentemot varandra och andra människor eller saker.

Reflektion & Genre & Motiv

En kort reflektion - Jag har hunnit läsa runt 60 sidor (boken är på 195 sidor totalt) och mycket har redan hänt. Att läsa äldre böcker är inte min favorit sak att göra då jag oftast finner de väldigt tråkiga och inte speciellt händelsefulla. Handlingarna brukar var mesiga och det finns ingen spänningen. Jag finner mig då förvånad när jag faktiskt tycker om boken jag har valt att läsa.
   Boken eskalerade på ett sätt jag inte förväntat mig och fann mitt intresse, miljoner känslor fyllde mig under bara några sidor då historien gjorde en 180 graders vändning. Först arg över Laurents beteende och tankar, otrogenhet är något jag absolut inte stöttar och att sedan läsa att Therese villigt går med i affären gjorde mig arg. Dock ju mer jag läste ju mer fick man se Therese syn av sitt liv, hur hon under hela sitt liv hade hållits tillbaka och tvingats bete och behandlas likt sin sjuka kusin. För att senare gifta sig med honom - något som inte ville men inte sa något om - och tvingas flytta till den smutsiga butiken.
   När Laurent sedan kom in i hennes liv förde han med sig ljus och hopp, fick henne att bryta ur sig ur skalet hon gömde sig i. Jag övergick till att tycka att Therese och Laurent var ett perfekt par då de förde fram de bra hos varandra, dock var Camille (hennes man och kusin) fortfarande ett problem. Tankar på mord kom upp och jag fann mig återigen irriterad och chockad men jag antar att på den tiden var skilsmässor inte speciellt vanliga och mord var den enda lösningen.
   Jag ser fram emot att fortsätta läsa för att se vad som ska hända närnäst... Hur modern kommer reagera på sin sons död? Hur kommer det gå med polisen? Kommer de verkligen kunna komma undan med detta? Kommer de gifta sig nu? Eller kommer det sluta med att Laurent hamnar i fängelset och de måste leva sina liv åtskildes i alla fall?


Genre - boken är en kärleksroman blandat med mord.
Motiv - boken har/hade ett triangeldrama, mord tankar, kärlek, enkla vägar till bekvämlighet, otrogenhet.

Bokval

Jag har valt att läsa Therese Raquin av Emili Zola. Jag valde den för att det var den jag fann mest intressant när jag frågade runt bland grannarna i området efter böcker skrivna innan 1930.